Om uniformerade yrkesutövare

 

”Man ska inte plåga andra, man skall alltid bjuda till, men för övrigt kan man göra vad man vill.” säger Överkonstapel Bastian i ”Folk och rövare i Kamomilla stad”.

Först stod det stilla i skallen på mig — kunde inte komma på ett enda yrke där det krävdes uniform. Det var då jag funderade på att föreslå Thorbjørn Egners ”Folk och rövare i Kamomilla stad”.

Men så rann det till, och som vanligt blev svårigheten att välja bland alla uniformsyrken.

Först ut är ett av Barbro Alvings kåserier ”Polisunderrättelser”, som du hittar i ”Mänskligt att döma”.

 ”Det känns tryggt att verkligen stå i levande kontakt med ordningsmakten. De flesta poliser är dessutom så långa och vackra.”

Gurli Hertzman-Ericson, en intressant och mångsidig kvinna, som förutom sitt författarskap var djupt engagerad i kvinno- och samhällsfrågor.

Hennes böcker anses ha varit av skiftande kvalitet, men i ”Viktor Kant chaufför”, råder det ingen tvekan om att hon låter huvudpersonen vara intresserad, och aningens, konfunderad, av de sociala problem han ser, och upplever från sin plats i droskan.

Viktor Kant är en sympatisk ung man som, tror jag, ofta uttrycker författarens åsikter.

 

”Mången skulle ha gått honom förbi efter en flyktig blick genom bilrutan. En välväxt ung man, ett nummer bland hundratals andra i chaufförsmössa och mörkblå uniform.”

  ur Viktor Kant, chaufför

Constable Guard Thyself! 

av Sir Henry Lancelot  Aubrey-Fletcher, som skrev under 

pseudonymen Henry Wade 

Sista ordet i dag får Chief Inspector Poole på Scotland Yard, en ung sympatisk polisman som snabbt blev en favoritdeckare, när jag nyligen upptäckte honom.

När de lokala polismännen inte lyckas lösa ett mord blir han inkallad — fast på polisstationen känner han sig inte välkommen. Någon vidare gemenskap mellan poliserna verkar det inte heller att finnas. Det gnisslar rejält i samvaron mellan polismännen och gliringarna duggar tätt.

 

politikselfie

 I’m not a politican and my other habits are good.

     Artimus Ward 

  Women's vote, ca 1935-1940

Nina Spielmann

Jag har, för att citera Fridolf Rudin, ”vid ett flertal tillfällen” lagt märka till, att om nya bekantskap tycker att jag är trevlig, så förutsätter de att jag delar deras politiska uppfattningar. Detta trots att vi inte ens berört ämnet."

”Politikens grundsattser äro andra än moralens”, kunde man läsa i Wexjöbladet 1826

1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken? 

Svaret blir ett rungande nej.

2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion? 

Jag undviker till varje pris sådana diskussioner annat än med ett fåtal vänner — vänner som inte alltid delar min syn på sakernas tillstånd.

3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val? 

Ja

4. Läser du tidningarnas ledarsidor? 

Ja, när tillfälle ges.

5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt? 

Inte en specifik person, men väl tonen i debatterna fordomdags.

6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni? 

Naturligtvis!

Man glömmer att de störrsta Trolösheter ursägtas, då de skylas med benämning af Politik

stod att läsa 1812 i Wexjöbladet

De har min beundran

 

 

Foto Dinshah Malegamwala

BOFINKEN

Pennan stannar,

jag lämnar bordet,

uti i trägårn

är glädjen stor;

på djäknetallen

du sitter käckt

och väcker träden.

I muntra kaskader

du ropar ut våren,

kvisten sviktar med varje drill.

    Dinshah Malegamwala

Jag är oerhört imponerad av alla som kan, och vågar, uttrycka sig på ett för dem nytt språk — i synnerhet när de väljer poesin som sin uttrycksform.

Jag har några böcker av sådana invandrade poeter, vänner till mina föräldrar. Tyvärr kan jag inte vända mig till dem längre, för att få veta mer om dessa främmande fåglar, som inte heller de, längre finns i livet.å

Dinshah föddes 1916 i Bombay och kom som nyutbildad ingenjör till ASEA i Västerås 1916. Han hade lovat sin mamma att inte gifta sig med en svensk flicka — kanske var det därför som han lämnade Sverige efter fem år. På fem år hade han inte bara lärt sig svenska, utan också lärt sig att fotografera. Och det så bra att han kunde använda sina foton till att illustrera sina dikter.

Minns att det här var på den tiden man använde exponeringsmätare och ofta tillbringade mer tid i mörkrummet än åt själva fotograferandet.

För många år sedan — när Wikipedia var i sin linda — sökte jag, och fann, lite information om  Dinshah Malegamwala. Information som jag inte hittar nu, minns jag rätt så framgick det att han var känd som poet i Indien. De uppgifterna hittar jag inte nu, men nu hittar jag en radioessä om Gandhi, och längst ned på den sidan finns en länk till en 12 minuter lång intervju  där Dinshah Malegamwala rapporterar om mordet på Gandhi 1948.

Herbert Connor från Berlin, var nio år äldre än Dinshah, och också han en skrivande tillfällig invandrare. 

Även om honom har jag hittat information på nätet som inte längre finns där — eller gör det det, fast jag inte klarar av att hitta det?

Han hade studerat musik och det tycks som han var aktiv i musiklivet här i Sverige. Han gav ut böcker och var under några år producent vid Sveriges radio, och jag tror mig veta att han var aktiv inom folkrörelsen.

PÅ LIVETS TORG

Det är så många röster som förvilla,

så många säljare, som högljutt skrika

på livets torg och gör ditt hjärta illa.

Men din, din egen röst skall aldrig svika.

Vad? Dröjer du? Kan du ej vara stilla?

Vill du för tidens charlataner fegt ge vika?

Så lär dig lita på ditt gudaöra 

och lyssna till den röst, som enbart du kan höra.

Först och främst

 

Woman Reading, 1899

Theodore Van Rysselberghe 

 “We don't need to have just one favorite. We keep adding favorites. Our favorite book is always the book that speaks most directly to us at a particular stage in our lives. And our lives change. We have other favorites that give us what we most need at that particular time. But we never lose the old favorites. They're always with us. We just sort of accumulate them.” 

― Lloyd Alexander

väljer jag ”Helenas första kärlek” av Agnes von Krusenstjerna — bara för att någonstans måste jag börja, inte för att jag är särskilt förtjust i Krusenstjerna. Jag tycker hennes böcker stundom kan vara träliga att ta sig igenom. I synnerhet den här som jag ser mest som en konventionell flickbok, fast i ärlighetens namn minns jag inte så värst mycket av den. Inte annat än att jag som stockholmare, tycker det är roligt att läsa om ett Stockholm, som det var långt innan jag föddes.

 

Så följer ett första fall — nämligen ”Maigret i Paris”, (”La première enquête de Maigret”) med  den svenska undertiteln ”Kommissarie Maigrets första fall”, vilket inte var den första boken om Maigret.

Inte heller den här boken har gjort några minnesvärda intryck — kanske för att jag, då för länge sedan, hade en kort men intensiv period då jag klämde alla Simenon jag kom över. Ingen metod jag rekommenderar.

Vad jag minns är att jag tyckte bättre om de få böcker av Simenon, som jag läst, där Maigret inte förekommer.

Och sist men inte minst kommer en novell av Beatrice Redpath, ”The Last Trick in the Bag”. En berättelse om hur en ung naiv kvinna på ett rätt smärtsamt vis kommer till insikt om att gräset inte är grönare på andra sidan staketet.

Varje tisdag uppmanar Ugglanoboken oss att rannsaka våra läsminnen, och föreslå tre böcker på ett givet ämne — i dag skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.

 

Ko-prat & självporträtt

 

The cow is of the bovine ilk;

One end is moo, the other milk.

                         The cow, 1931  Ogden Nash

Boy Milking Cow,1932

 Grant Wood 

En dag som bara susat förbi eftersom jag blev påmind om att jag för några år sedan bloggade rätt mycket om kor och mjölkhantering. 

Så jag har ”fråssat” i gamla ko-ordspråk som jag inte hört tidigare, och ko-ords etymologi.

”Koon molckar intet deste meer, at skällan är stoor.”

 1. Den fetthalten ska "min" mjölk ha: 

Spelar ingen roll, det blir som det blir.

2. Den osten vill jag ha: 

Finns inte så mycket att välja på där jag bor — kanske lika bra eftersom mjölkmat inte är så miljövänligt. Men Kvibilles cheddar är även min favorit, av det som bjuds här.

 

”Going up to the fireplace, he pushed the big kettle aside and reached for a smaller one that was suspended on a chain. Then sitting down on a three-legged stool, he kindled a bright fire. When the kettle was boiling, the old man put a large piece of cheese on a long iron fork, and held it over the fire, turning it to and fro, till it was golden-brown on all sides.”

Ur ”Heidi” av Johanna Spyri

3. Den "mjölkmaten" är en favorit:

Raclette

4. Den yoghurten serveras hos oss: 

Gör min egen yoghurt på den mjölk jag råkar ha köpt.

5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? 

Råmeo skulle väl vara det självklara namnet på en tjur — så hans väninna får väl heta Råmina (eventuella associationer får stå för läsaren).

6. Har du något ko-minne? 

Eftersom jag haft vänner med kor har jag en hel del ko-minnen, men jag har aldrig haft någon personlig ko-relation, så det är mest av mjölkhämtning, besök i ladugårdar och kärvänliga kossor i allmänhet.

I går lärde jag mig ett franskt slut på ett vanligt talesätt:

”Om var och en sköter sitt kommer korna att bli väl omhändertagna.”

Som kvällslektyr kan jag rekommendera novellen ”Kyrkoherdens kor” av Hjalmar Söderberg