fåvitskt

 och ovärdigt struntprat.

 The Riddle

André Masson

Vem Carl Gustaf Andersson var har jag inte lyckats lista ut — vet bara att Litteraturbanken har sju av hans böcker. Böcker som med svårsmälta moralkakor riktar sig till barn.

Att jag fortsatte att läsa hans ”Blommor och bin” beror enbart på att jag tyckte gåtorna var intressanta. 

Ägnar man sig åt att gissa gåtor nuförtiden? Jag vet inte, men upptäckte nyss att det är ett intressant ämne som det forskas om. Det kan du läsa om hos Wikipedia 

Från min barndom minns jag bara två: ”vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?” Och ”lapp på lapp, men ingen söm”. Om de fortfarande står sig har jag ingen aning om.

Min kropp är hvit, min rock är blå;
af fötter har jag endast en,

och inga armar, inga ben,

men ser rätt vördig ut ändå.

Jag är väl nästan hård som sten, 

men vatten gör mig mjuk och len;

jag suger det begärligt opp 

uti min hela tjocka kropp; 

men får jag mycket — det förstås — 

då kan jag alldeles förgås. 

Mest älskas jag af alla små,

helst när de mig få sönderslå;

ack! hvad de kalasera då! 

Hvem är jag? Skynda, gissa på! 

Förutom gåtorna består boken av korta verser och stycken som alla vill lära barnen att allt går dem väl bara de är förnöjda med vad livet bjuder.

Fattig mans koja . . 

I fattig mans koja är brödet hårdt 
         och svart och torrt ; 
och arbetet mycket, men hvilan kort. —
         Och hvem vill väl dröja 
          i slik usel koja?
Men är fattig man ärlig och from — då bor der uti hans koja en glädje så stor, 
            och alls ingen nöd;
            och hvila och bröd, 
de smaka mer ljuft der än någon det tror;
            och natt och dag 
förgå der så lugnt, i stilla behag. 
Kring fattig mans koja, då också gror 
det utsådda kornet, i rikare flor 
än mångenstäds annars i verlden. — 
           Och hvem vill ej dröja 
           i slik lycklig koja, 
att hvila sig litet på färden!

Kvalificerat struntpratet, eller med Sigfrid Siwertz ord:

”Vilket fåvitskt och ovärdigt struntprat.

Gåtan då — har du löst den? Om inte kan jag berätta att svaret är ”sockertoppen”

Sportande djur

 Balancing Hedgehog and Friends 

 Wayne Anderson

Sportande djur

Det moderna sportväsendet synes omsider ha nedträngt till djuren på marken. Häromkvällen sågs på landsvägen mellan Arboga stad och mek. värkstaden en igelkott kafva framåt med en sädesärla sittandes på sin rygg. Båda såg nyktra ut och voro i god kondition, ärlan inte alls rädd för taggarna.

Förmodligen var det fråga om en distans ridt, menar Arboga Tidning.

Stod det att läsa i Arbetarbladet den 9 juni 1903.

Det får mig att tänka på stora exotiska djur (som jag aldrig sett i levande livet), som låter fåglar spatsera omkring på sina kroppar och picka i sig småkryp. Jag kan tänka mig att det finns massor av ”ärlegodis” mellan taggarna på en igelkott.

Det finns gott om igelkottar i litteraturen — i två av sagorna av bröderna Grimm, och i den charmiga ”The Wind in the Willows”, och i flera av Beatrix Potters sagor, ”Jefferson” av Jean-Claude Mourlevat, som fick ALMA-priset 2021 så minns jag en den tyska barnboken ”Tam igelkott bortsprungen” av  Peter Mattheus. Helt säker på att den skulle gå hem hos dagens barn, är jag inte, men jag gillade den. Det finns säkert fler, men är just nu, när jag inte ids resa mig upp), vad jag kommer på. Kanske blir det ännu fler igelkott inlägg, såg just att jag har skrivit om det fler gånger än jag trodde.

Sädesärlor är inte lika rikligt representerade, varken i litteraturen eller konsten — men en föredömligt kort dikt av Ragnar Rudolf Eklund.



 I vildvinet på balustraden slår 

sig en sädesärla ner. Hon tittar 

sig kring med nyfikna blinkande 

ögon, Andreas böjer sig fram och 

riktar sitt tal till henne . 

En hjärtesak

 An Early Hand-Made Puzzle Purse Valentine, Circa 1790

 

I boken jag läser sägs: ”he did not wear his heart on his sleeve,” 

ett vanligt uttryck som ai inte tycks ha hört talas om — det vill säga deepl översätter det korrekt med: ”han visade inte sina känslor öppet”

medan google gissar vilt, och säger att det betyder: ”han bar inte sitt hjärta utan ärm”.

När det kommer till uttryckets ursprung behöver vi tack och lov inte förlita oss på slika killgissningar. Det finns människor som grottar ned sig i den sortens forskning, och med ett par undantag tycks de alla vara överens om att första belägget för uttrycket hittar man i Shakespeares ”Othello” 1604, och den troligaste förklaringen till de kryptiska orden tros komma från medeltida tornerspel. 

Mr Great-Heart 

John Byam Liston Shaw

En ”sleeve” var förmodligen den sköld, eller det täcke som täckte och skyddade riddarens arm. Där brukade riddaren bära sin dams färg, i form av en näsduk eller scarf.

Det motsvarande svenska uttrycket ”att bära hjärtat på tungan”, är inte lika romantiskt, om än också det gammalt. I Lukas 6:45 står:

”En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun.”

Vilket har gett upphov till några varianter som: hava sitt hjärta på tungan (läpparna), förr äv. i munnen, 

Och ett som jag gillar:

”Hans hjerta låg på tungan och hans vigtigaste hemlighet var nära, att flyga öfver ”tändernas stängsel”.

en sann mening

 

I dag som alltid (nästan alltid) på lördagar, börjar jag dagen hos Gutenberg för att se vad nytt kommit in under veckan. De flesta böckerna är skrivna på engelska även om de är översättningar från andra språk, men i dag fanns en bok med sagor på svenska. Jag misstänker att det är en översättning från tyska eftersom redaktören Otto Spamer var tysk.

Ny Samling Folksagor

Om narras, ”skarfva” och berätta sagor.

Efter anteckningar från Hessen.

Jag fastnar redan i första meningen:

Lögnen är någonting osant och falskt. En saga är också någonting otroligt — men dock ett intet mot en riktig osanning. 

för det här med sant och osant finns mycket att säga om. Båda orden har många synonymer — men den som vill hålla sig på sanningens smala väg har inte alls lika många ord att välja på som den som ljuger.

Roberts lördagsmening lever vidare, här kommer min.

Noterat

 

Inbrott och stöld.

Mariestad den 9 januari. Til H. T. telegraferas: För några dagar sedan häktades och införpassades ynglingen Frans Joel Andersson från Elgarås till länsfängelset här, såsom skyldig till inbrott, hvarvid tillgrepos — två karameller och en trådrulle! Han anses vara mindre vetande. 

Fascinerad av stort och smått i gamla dagstidningar— i synnerhet av de små händelserna — fortsätter jag mitt tidningsläsande. Dagens notiser är hämtade från Strömstads tidning den 12 januari 1895.

Fast den här dikten råkade jag på av ren slump i en diktsamling av August Olsson, och kunde nsturligtvis inte gå förbi den då jag nyss läst notisen om Frans Joel Andersson från Elgarås.

 Telefonlinien Hofva — Elgarås . 

Per telefon till Elgarås 

Från Hofva nu vi åka: 

Jag menar, menar ju förstås,

Jag menar ju vi språka.

Af obeskriflig nytta är 

Den för vårt gamla Hofva; 

Men skada blott den icke bär 

Dit bort, dit bort till lova,  

Då sände äfven jag ett ord 

Uppå hans spända lina 

Till bröder långt från fosterjord,

Men ändock, ändock mina.

Bland annan nytta som här fås 

Af telefon, man säger, 

Man ständigt vet i Elgarås 

Hvad Hofva-smöret väger.

Men detta är på långt när allt 

Af ännu okänd nytta: 

Vi veta huru varmt, hur kallt, 

Om Karl, om Stina flytta. 

Och om herr Elgarås blir sjuk 

Vår doktor kan er hela: 

Han har en hand så fin och mjuk 

Att piller, pulfver dela. 

Säg blott i telefon ett ord, 

Herr doktor kommer genast 

Med läkemedlena ombord, 

De som gjort verkan senast. 

Och fån i hästen ej ur stall, 

Ej kon er till att kalfva, 

Telefonera till herr Hall,

Han dricker blott en halfva. 

Strax går det hela som en dans 

Det kan ju icke fela;

På kärran reser han till lands 

Fyrfotingar att hela. 

Som sagt, man icke kan förstå.

All telefonens nytta,

Och sjelf jag önskar endast få 

Ju förr dess hellre flytta; 

Ty jemt han surrar på min knut 

Slår tapp uti mitt öra. 

Och sofver jag än som en stut, 

Får lika väl’n jag höra.

 Telephone Operator 

Gerrit Beneker

Och på tal om att telefonera kan det vara intressant att titta på vad det kostade att telefonera för 131 år sedan:

Diverse notiser

Rikstelefonen.

 Stockholm den 9 Jan.

Samtalsavgifterna inom rikstelefonnätet äro för avstånd öfver 600 kilometer, men icke öfver 900, bestämt till 75 öre för varje tidsperiod.

Strömstads tidning 12 januari 1895

Inte så gulligt

  som det låter

 

A Grotesque Old Woman, possibly Princess Margaret of Tyrol, c.1525-30

(attr. to Quentin Massys

(c.1466 - 1530)

Fast just nu slår det mig att jag kanske är ensam om att tycks att ordet låter gulligt.

Ett onoslig ord?, och dessutom ett ovanligt ord nuförtiden.

SAOB anger tre olika betydelser av ordet, men de ligger så nära varandra, så egentligen räcker det veta att ordet beskriver en ful och otrevlig person eller sak.

Vore språket logiskt (men det enda logiska språk jag känner till är esperanto), så borde noslig vara motsatsen till onoslig — men ett sådant ord hittar jag inte

”Att tänka sig en onoslig, ohängd drul, som knuffar en dam i ryggen och sedan brister ut i ovett.”

”För andra gången under resan tog hon sin chaufför i granskning med skarpa ögon och bitter ovilja i mungiporna. Högfärdig? Hon skulle hellre vilja säga onoslig. En onoslig pojkvask. Just det.”

Hjalmar Bergman, Anna Branting och Klara Johansson tycks ha använt ordet ända in på 1940-talet, men de var nog undantag.

Anna-Lisa Geijer skrifver 1846 till Malla (Silfverstolpe):

»— — Godaste käraste min vän tag ej illa upp att jag skickar lite frukost — ett par bitar Tjäder just af bröstet, lite pepparkakor som se onosliga ut men ej smaka illa och lite äppelcompote som ser sölig ut nu dagen efter men visst är mycket helsosam! 

Käbbel förekommer väl i de bästa kretsar, men inte alltid offentligt, den 9 juni 1903 finns följande att läsa i Arbetarbladet:

En onoslig småstadbyråkrat.

Som ett prov på arten af den uppmärksamhet hr Lehmans skribblerier väcka på andra håll anföra vi här hvad Soc. D. I går skrifver:

Herr Oscar Lehman, Gefle drätselkammares sekreterare, tyckes vara riktigt en typ för en onoslig småstadsbyråkrat. Nu har han producerat en ny lång skrifvelse till försvar för sitt oförsynta tilltag att vägra en stadsfullmäktig det materiel han behöfde för en motion, därför att han, hr Lehman, inte tyckte om motionen! Men höre den ton han finner lämplig att slå an:

”Jag är viss på, att ingen vill lägga hinder i vägen för ge Danielsson att hos stadsfullmäktige motionera hvad han vill ty den rätten har han ännu så länge (Kurs. af oss) oförskränkt, men man är väl därföre icke skyldig att befrämja tillkomsten af hvad slags motioner som hälst.

Och om man också icke tillhör dem som ni anser vara stadens verkliga ”herrar”, så kan man våga hysa den mening, att det är olämpligt att göra dessa herrars sammanträden till tummelplats för socialistiska debatter.”

Det vore märkligt om inte våra vänner i Gefle skulle kunna lära den uppblåste hr sekreteraren snart att hut går hem!”

Annonser & notiser

utövar en lockelse på mig

Poster Advertising 'Cycles Clement'

varför en fransk tillverkare av cyklar väljer att avbilda sina cyklar tillsammans med geishor, är mer än jag förstår.

 — förmodligen därför att de föder så många tankar och undringar. 

Nu talar jag om sådant jag hittar i gamla tidningar — och ibland böcker. Annonser som dyker upp här på nätet, klickar jag bort, utan att ens titta på dem — och bloggar med annonser har jag slutat att läsa.

Ägg, färska till löskokning.
Egyptisk Lök billigast
Claessons Partiaffär
53, Kammakargatan 

Den här hittade jag i DN från 1919, kanske är jag ensam om att förvånas över att äggen är avsedda att löskokas, och får mig att fundera över om de också säljer ägg som passar till att hårdkoka. Ack, så lite man vet!

I samma tidning läser jag:

och kan inte låta bli att undra över hur det gick för den bildade och självförsörjande flickan.

Ruffel och båg är inte något nytt, hos Gutenberg finns flera böcker i ämnet, så den här notisen borde väl inte förvåna någon.

Kaviar 

I närheten af Amsterdam finnes en fabrik som framställer ”kaviar” i stor mängd af sagogryn för att därmed lyckliggöra de handlande som ha ett rymligt samvete.
Först beredes af en ansjovisliknande fisk under tillsättning av salt och kryddor en lake, i hvilken fisken kokas en längre tid. Med denna soppa behandlas sedan sagogrynen, som fabriken själv framställer i lämplig storlek, och slutligen erhåller produkten en lämplig färg genom användning av giftiga metallsakter. Förmodligen kan på detta sätt en vara framställas som till utseendet ganska mycket liknar äkta kaviar. Denna högst tvivelaktiga ”kaviar” sändes i handeln konserverad i bleckburkar och användes som inblandning i äkta kaviar, ett geschäft som nog är ganska lönande. Förfalskningen är dock ej svår att upptäcka.

”Ful historia” är ett kåseri där Bang (Barbro Alving) talar om olika slags annonser.