Salta böcker

Dags för salt sensommarläsning anser Robert som gett oss temat västkust.

Vildros, Yxne och Caprifol.

  Blommande, oberörda lefva 

Vildros , Yxne och klängande Caprifol,

högt upp i klippåsens karga skrefva 

badade af kustens vidtfamnande sol.

Stormen på yra, saltstänkta vingar 

             ohejdad svingar

             öfver vik, som mörknar,

             medan vågor krusa 

ytan i kyligt, blydunkelt blått, 

             jagas och brusa 

med ekoklang, som väller fram ur djup, 

             dit öga ej nått.

ur ”Västkust”

av Gustaf Ullman

Annika Thors bok ”En ö i havet”, är vad som först kommer för mig. Jag läste den när den kom ut 1996, och har säkert glömt de flesta detaljerna. Den handlar om två judiska systrar som kommer till Sverige som ”Wiener-barn, där de hamnar på en ö på västkusten. Jag minns att jag tyckte den var bra.

Stefan Andhé, återkommer till Bohuslän, där han tillbringade sin barndoms somrar, i flera av sina kåserier. Och även kåserierna som går på torra land, är läsvärda!

Det är gott om kuster här i världen — västkuster, såväl som andra. Jag har riktat blicken mot den amerikanska västkusten — där det finns mycket att välja bland — mitt val föll på Erle Stanley Gardner. Praktiskt taget alla hans böcker utspelar sig i södra Kalifornien vilket betyder att det är enkelt att hitta något kustnära läsbart. Till exempel ”The Case of the Blonde Bonanza” (”Fallet med den blonda bomben”), som finns att läsa hos InternetArchive.

vi & dom

 Pavilions and Bungalows for Natives and Foreigners

 Friedensreich Hundertwasser 

Titt på den hur han

ser ut

svart hår

å mörke öge

å tockna böjd näse

han har

Dä ä fôll pocka

å vare nôn utlänning

å dôm ska en pass sej för

för en vet allri 

va di kan hett på

Int prater di sôm vi

å int äter di sôm vi

å int tänker di sôm vi

Å dä värste ä 

att di ä många fler

än vi

 

ur fôlkprat 3

av Stig Berg

Vore jag ändå en fluga!

Inte nog med att jag då skulle kunna sitta på en prästkrage — då vore jag också snabb. 

Nu när jag rensar i datorn — nu igen — hittar jag en fil med både diverse fakta och citat.

Som den här uppgiften:

”A fly can react to something it sees and change direction in 30 milliseconds.”

Observera att jag varken kollat källan eller sanningshalten i påståendet.

min lördagsmening

 

 Oliver Twist asking for more, 

George Cruikshank





På sistone har jag tillbringat en hel del tid tillsammans med Cecil Street,

Perfekt sällskap för dem som, liksom jag, gillar ospännande deckare. Det är intet för intet som hans böcker räknades till ”the humdrum school” — och som bra sådana.

Han använde sig av tre olika pseudonymer, John Rhode, Miles Burton och Cecil Waye.

Min mening kommer från ”The Harvest Murder”:

You’re sharp set, I daresay, Sergeant,” said Mr. Raymond, cutting his guest a generous slab of pie.  

Långa ord och lustiga uttryck lägger jag alltid märke till, men en del alldeles vanliga ord är lätt att glida över, om man ändå förstår sammanhanget. Och det gäller både på ens modersmål och andra språk. Men är man lat och ivrig på att få veta hur det ska gå, så är det lätt att tänka, det slår jag upp sedan.

Adjektivet sharp-set används inte så ofta nu för tiden, ”eager in appetite or desire” säger alla lexikon att det betyder, ett ord som hängt med sen 1540

Ska man skriva ett vanligt ”hur-mår-du-jag-mår-bra-brev” till en utländsk brevvän, så kan man förmodligen be om hjälp med översättningen från någon av alla ställen som står till tjänst med maskinöversättningar. Men det är vanskligt om man vill att mottagaren ska förstå vad man menar.

”Maskinöversättning har visat sig vara ett svårt problem att lösa.” säger Wikipedia, och jag är böjd att hålla med.

Jag provade med att skriva in min utvalda lördagsmening, först hos Google översätt och får följande översättning:

”Ni är nog skarpsinnig, det vågar jag påstå, sergeant”, sa mr Raymond och skar upp en generös bit paj till sin gäst.

och sedan hos DeepL Translate, som ofta är den bättre av de två, men inte i dag:

Jag säger då det, sergeant", sa mr Raymond och skar upp en generös bit paj till sin gäst.

Skriv-Robert uppmanar oss att dela med oss av en mening, som drabbat oss under veckan.

I dag

 

Edna 1928

är det 140 år sedan Edna Ferber föddes, och eftersom hennes böcker är så bra, så gratulerar jag henne — igen — för jag har skrivit om henne tidigare.

Jag plockad just nu fram hennes novellsamling ”One Basket”, och började med den första novellen, ”The Woman Who Tried to Be Good”, som handlar om hur en liten stad ser på en ”dålig kvinna” — hur det tisslas och tasslas, och hur man försöker att få bort henne från staden. För ingen vill bo granne med henne.

Edna, som var judinna, blev mobbad under hela sin uppväxt, jag funder på om det bidrog till hennes skildring av ett utanförskap.

Tidigare inlägg om Edna:

What She Wore

Grattis Edna!

Ojämnt falla ödet lotter

Bokfilm

 

Young Girl Writing a Love Letter 

Pietro Rotari

vad i all världen är det?

Jag rådfrågar Wikipedia, som säger:

”Bokfilm är en boktyp vars forminnehåll har inspirerats av film och dagstidningar med många bilder, klipp, rubriker och bildtexter.”

I förordet läser jag:

”Jag har låtit tiden stiga fram som den en gång levat i tidningsspalterna och de nu blekta fotografierna, i stort som smått. Den får helt tala med sin egen röst genom bilder och dokument.”

I ett inlägg för några år sedan skrev jag om en artikel om en av mina förfäders griniga inställning till Fredrika Bremers ”Hertha”. Den hittade jag i en ”bokfilm”, men hade då ännu inte fattat att det var en ”bokfilm”. Nu vet jag bättre, och har insett vilka guldgruvor de där ”bokfilmerna” är. 

Dagens fynd från 1883, är en slags pysselsida — tyvärr framgår inte ur vilken tidning.

Inte heller finns några anvisningar om hur man tillverkar dessa dammsamlande föremål. 

Det var igelkotten som fångade min uppmärksamhet. Då, 1883, var penntorkare säkert en pnödvändighetsartikel, i dag tror jag inte att alla vet vad det är. Jag har aldrig nyttjat en, ändå tillhör jag den generationen som skrev med stålpenna i småklasserna — men bara på de enstaka lektionerna då välskrivning stod på schemat.

 The Dictation Lesson 

Demetrio Cosola

 

Igelkottsvecka



Elsa Beskow

  ”Möter man vid en resas börjande en kärring, lytt menniska, katt, hund, räf, hare, igelkott eller ekorre, tror man att resan ej blir lycklig: möta fiskare och skyttar sådant, spå de sig ingen lycka; men få de höra en korp eller se en orm, skall det vara lyckligt.”

läser jag i ” Svenska folkets seder, sådana de varit och till en del ännu äro, vid Högtider, Frierier, Bröllop, Barndop, Begrafningar och Nöjen, jemte deras Skrock, Vidskepelser, Huskurer, Anekdoter, Sägner och Ordspråk m. m.”, där Kyrkoherden G. Gasslander beskrifver allmogen i Wässbo härad, år 1774

Kanske något att tänka på i dessa tider då vi ska rapportera om vi har några igelkottar på våra ägor.

Hos världsnaturfonden kan du läsa hur det går till.

Men jag som aldrig sett en igelkott i mina trakter, jag fortsätter att läsa någon av alla de igelkottshistorier jag upptäckt.

Bröderna Grimm har flera sagor som handlar om fantastiska och verbala kottar, Som ”Hans min igelkott”, som finns hos Litteraturbanken.

En berättelse om en makalös kotte som spelar de vackraste melodier på säckpipa, rider på en tupp — och är till hälften människa. Något i hästväg även om man väl inte kan kalla honom för en centaur.

Fiskarfänge

  men i dag hoppas vi på en god bok-fångst, för dagens uppmaning från Robert, är att fiska efter böcker som handlar om fiskar och fiskeri.

Children by the Lake 

Konstantin Jegorowitsch Makowski







Men Stockholmsfiskeri par preference är strömmingen, hvilken dock  skärgårdsbon ej inbegriper under benämningen ”fisk”, hvarmed han egentligen förstår gädda och abborre. 

   skriver Erik Wilhelm Dahlgren

Han som vår själ förfriskar,

bor ej på jorden kvar.

Fem kornbröd och två fiskar

är allt vi har.

sista versen av Hjalmar Gullbergs dikt ”Fem kornbröd och två fiskar” ur diktsamlingen med samma namn, som kom 1942.  

För Hjalmar Gullberg, som för så många andra, var krigsåren mörka och svåra år. Många av dikterna rör sig kring situationen i Europa.  

Det är lättbegripliga och läsvärda dikter.

Fiskar & fiskeri intresserar mig inte det minsta, den enda bok som dök upp spontant i mina tankar var Hemingways ”The Old Man and the Sea”, en tämligen utnött bok.  Jag trodde mig inte om att komma på fler, och var inställd på att ägna mig åt mer intressanta ämnen. Men fiskarna låg uppenbarligen och skvalpade i mitt undermedvetna, för rätt som det var kom från ingenstans titeln på en bok för mig: ”När jag köpte ett spinnspö åt farfar”, skriven av Gao Xinjian. 

Flera av hans böcker finns översatta till svenska, men sedan nobelprisuppståndeksen lagt sig, har jag inte hört så mycket av honom — kanske dags att leta upp fler av hans böcker.  

Se’n rann titlarna till; fler än jag behövde, som Lubbe Nordströms ”Fiskare”. Det har ju talats rätt mycket om honom på sistone, men då mest om hans ”Lort-Sverige”, vilket är synd, för det finns ju så mycket mer läsvärt av honom. I novellsamlingen ”Fiskare” kommer hans erfarenheter som fiskardräng på Ulvön väl till pass.    

Många fler än jag trodde, har känt sig manade att skriva böcker och verser med fisktema — inte minst kokböcker — som Selma Lagerlöf, Albert Engström och en handfull tämligen okända författare. 

Jag väljer en kändis, 

Arnold Bennetts ”Elsie and the Child”, en novellsamling som det är en fröjd att läsa — ett gott språk och inte minst en bitsk inställning till det mondäna livet.

Den näst sista novellen heter ”The Fish”

 Plötsligt kommer ett gammalt, mycket gammalt fiskminne för mig. I min barndom fanns det en fiskaffär på Sofiagatan, där skyltades med fisk utlagd på isblock — och jag minns hur det ibland kom en lastbil som stannade utanför affären. Ur den klev en man med ett stort förkläde (eller heter det bakkläde, när det bärs på ryggen), han hade en stor griptång, som han tog fatt i isblocken med, och svingade upp dem på axeln.